I går kvart över 11 hade vi tid för stygnborttagning, äntligen!
Fick skjuts in av Erik och kom dit i god tid. Veterinär kliniken var vid det här laget väl känt för Bouka som i princip kröp in under bänken där vi satte oss och väntade.
När det väl var dags kom en läkare in och hämtade oss och sen dröjde det inte länge förrän stygnen var borta. Lite läskigt tyckte än hund som trots allt var väldigt duktig.
Så då var stygnen borta, vilket betyder att träningen kan börjas igen. På riktigt! :)

Ja, vem vänjer säg att gå med tratt? Som att gå med ett fördubblat huvud. Ja, då är man helt enkelt inte heller lika smidig.
I morse vaknade jag med att den stora golv lampan låg rakt över golvet i rummet. Förstår inte riktigt hur hon lyckats då den från början stod mellan sängen och skrivbordet och inte heller hur jag inte har kunnat vakna. Något jag i och för sig aldrig kommer att få svar på ;) Men lyckas gjorde hon i alla fall.
Och inte nog med lampor. Under kvällsmaten lyckades hon även att välta skrivbordsstolen, vilket resulterar med att hon snabbt far ut ur rummet. Ja, lite läskigt var det att bli attakerad av en stol. Något som absolut behövdes undersökas!

Som sagt. Det är inte helt enkelt mad tratt :)

Det finns flera sätt att belöna hunden på inom träningen och alltid nått som passar sin hund bäst. Hittills har jag själv belönat genom att ha godis i handen och sticka fram en liten bit då hon gör rätt. Men av olika anledningar är det även bra att få upp en förväntan utan att man behöver ha godiset framför hundens nos hela tiden. I alla fall om man ska tävla eller av annan anledning inte kan ha godis/ leksak i handen hela tiden.
Extärn belöning är något vi precis har börjat med. Betyder att man lägger belöningen en bit bort och när hunden ska belönas ger man den tillstånd att ta godiset/ leksaken som ligger där borta.
Vill att hon ska kunna fokusera och ha en samma förväntan trots att belöningen inte finns derekt hon mig. Försöket funkade i alla fall bättre än förväntat och bara själva grejen var en utmaning för henne. Riktigt roligt att se faktiskt! Så det är verkligen något vi ska forsätta med.

- Plinga inte på dörren (varken när jag är ute eller inte)
- Matte måste vara helt tyst
- Den som kommer ska varken titta på mig eller prata med mig
- Kom inte in med något stort läskigt
- Visa inga tecken på att du är "farlig"

Följ dessa regler så kanske jag inte skäller!

Mellan den 2 och 4 oktober blir det läger i fjällnora anordnat av ras klubben Berger des pyrenees. Alltså redan nästa helg.
Ska bli roligt att träffa andra Berger ägare och förhoppningsvis kommer det att bli både kul, lärorikt och aktivt förståss. Både för mig och Bouka.
Det är inte ofta man möter förare som arbetar med en Berger och mycket kan man lära sig av att bara umgås med samma "sort".
Ja, det här är absolut någonting man ser fram emot!

Japp, fodret är inprincip slut och det har blivit dags för foderbyte. Får hoppas på bra resultat den här gången. Men från ca. 20% kött till 70% borde väll göra nån skillnad.
Hade tidigare Eukanuba Adult Underhåll. Visade sig innehålla en hel del spannmål och inte alls så mycket kött som egentligen behövs. För våran del resulterade det med att hon helt enkelt inte tog upp tillräckligt med näring och haft obalanserad avföring.

Orijen innehåller en hel del mer kött och inget spannmål. Testar det ett tag och hoppas på bättre resultat. Får helt enkelt testa sig fram och se vad som passar hunden bäst.

Mer info om Eukanuba: Orijen.se ->
Mer info om Orijen: eukanuba-eu.com/Sverige/index.html ->

.. Ur en plast tratt!

Igår, dag två efter incidenten kom vi in till djurkliniken Albano. Bitsåret var fortfarande öppet, men lagom gömt under all päls. Hade det inte vart pga. brist på pengar då man var på internatet hade vi kommit in tidigare. Men nu var det som det var och med hjälp av jodopax och saltlösning var såret i alla fall så rent som jag på egen hand kunnat göra det. Det svåra hade vart att få henne att låta bli att slicka på det. Ja, helst vill man ju vara där hela tiden. Linnea hade hittat en tratt och det var nog det mest konstigt obehagliga hon gjort på länge. Den där stora saken, jobbig var den och gjorde inte alls som man ville utan flög bara hit och dit och in i allt så fort man rörde på sig. Bara helt i vägen! Så med huvudet och tratten rakt ner i marken och svansen mellan benen var hur det slutade.

Veterinär besök blev det i alla fall till slut och resulterade med att Bouka fick läggas in medans jag själv fick åka hem och vänta på att de skulle ringa. De skulle bland annat kolla djupet på såret för att veta mer exakt vad som behövdes göras. Ev. drenering i fyra dagar.
Vid 5 tiden var det dags att hämta henne och allt hade gått toppen. Kunde till och med sy igen såret och ingen drenering behövdes. Hon hade blivit helt sövd och var inte lite omtumlad resten av kvällen. Kunde inte riktigt hålla balansen på sina fyra ben, utan stod någorlunda och gungade lite lätt. Ont gjorde det också, ja både i halsen och i såret. Gnydde något extremt och kunde inte riktigt få någon ro. Så kvällen gick helt enkelt ut på att få henne att lägga sig ner och ta det lugnt.

Så nu går man på penselin och har en stor plast tratt runt huvudet som bara är i vägen.
Dessutom är man redan dömd till understimulans då man ska vara så gott som sängliggandes i 12 dagar framöver. Men men, vi ska nog lösa det på bästa sätt :)

På morgonen bar det iväg till djurfavotiten i stinsen efter ett sele. Både för spår och vid tillfällen som är väldigt stressiga som buss och tåg turer. Gårdagen väkte ett litet intresse för spår och jag hade helt enkelt bestämt mig för att lägga ett.
Det blev ett par stycken, lite lagom lätta, med köttbullar som slut. Och så var det bara att hämta Bouka.
Men det blev inte riktigt som planerat. Spåret hann jag lägga, men mycket längre än så hann jag inte. Nej, för det var tydligen tvungen att regna just i dag, precis just nu. Visst går det att köra när det regnar, men det blir ganska mycket svårare. Så vi hoppade över det och körde ett tränings pass inne i stället. En trött och glad hund blev det i alla fall av henne :)
Lite senare gick vi ut på skogspromenad. Samma skog där jag tidigare lagt ut spåren. Regnet hade lagt sig och hon hade full spring i benen. Och jag blev ganska förvånad när jag såg hur hon sprang in åt samma håll som jag hade lagt ut det första spåret. Kunde inte låta bli att följa efter. Ja, spåret hade hon hittat och köttbullarna strax där efter. Lite svårare syntes det att det var och några u svängar blev det. Men trots allt satte hon flera av spåren. Massa beröm och en stolt matte :)

En halvtimme tidigare än planerat åkte jag och Eva till Vaxholms brukshundsklubb.
Det var lydnadstävling på gång och jag hade planerat att träffa hundistruktören Åsa för lite tips och råd. Så blev det och klockan 11 träffade vi på klubben.
Vi började att prata lite allmänt och jag fick berätta om min lilla Berge. Fick bra tips om både det ena och det andra. Bland annat om koppel gåendet.
Vilket jag redan har kunnat konstatera handlar det om en balans. Väger det över för mycket åt något håll blir det samma resultat. En dragande hund. Frågan var egentligen hur jag ska göra på bästa sätt. Har testat lite olika från att vara lite mer bestämd till att bara helt enkelt lugna ner henne. Det hon rekomenderade var att lugna ner henne. Ja, att lyfta tillbaka henne brevid mig och sedan få henne att lugna sig.
Sen pratade vi om en annan sak som jag fick bra tips om. Det där att hon får för sig att ta ett "springa iväg" varv på bland annat träningarna. När hon gör dessa varv är hon inte panikslagen, utan det ända som syns är lite osäkerhet. Däremot är hon jätte glad när hon kom mer tillbaka . Så frågan var, hur gör jag för att förhindra att hon springer iväg?
Av det jag förklarade fick Åsa uppfattningen om att varven antagligen beror på att hon behöver "få ur sig" osäkerheten på något sätt. Det kan förklaras som en cola flaska som har skakats ett tag och sedan när man öppnar det pyser det ut massa kolsyra.
Jag har tidigare fått rekomendation om att använda lina, vilket jag inte riktigt tror på, med tanke på att det kan vändas åt fel håll. Med linan kommer hon inte någon stans, vilket hon kommer att lära sig. Men hon kan även komma att lära sig att ta chansen att springa iväg så fort jag tagit av linan.
Av Åsa fick jag tipset att sätta ett komando på beteendet. Detta något man kan utnyttja. Ja grejen går ut på att få henne att tycka att det är jätte roligt att springa i väg på komandot istället för att springa iväg på eget initiativ. Kommandot kommer då både att vara lönsamt och mycket värdefullt.

Efter allt prat la vi ut ett spår, något jag faktiskt aldrig riktigt har testat. Och jag måste säga att jag blev förvånad. Hon tog derekt upp spåret och följde det hela vägen. Och trots att hon hamnade fel ett par gånger vände hon snabbt och tog upp det nylagda spåret på nytt. Riktigt roligt tyckte både hund och matte. Något vi verkligen ska fortsätta med.

Efter träffen med Åsa var det lydnadstävling med många duktiga förare och hundar. Efter det passade jag och Eva på att träna lite vid agility banan och sedan var det hemfärd för oss och trötta hundar. Jätte trevlig dag och jag är inte annat än nöjd med träffen med Åsa.

I början var det lite tveksamt om vem den där stora hunden var, men man kom snart fram till att hon var jätte skojig.
Egentligen brydde sig Alice mest om "lerbollarna" som Eve kastade och brydde sig inte alls om att Bouka var hack i häl på henne hela tiden. Och såklart gjorde det saken ännu roligare för den där lilla yrbollen som redan var i full gång. Ja, gång på gång var hon och nafsade Alice i baken i hopp om att få gång henne.

Sen var det det där med dammen. Ja helt lätt var den inte då det första försöket att ta sig över slutade väldigt blött för en hund som vanligen inte gärna badar. Hur ska man se skillnad på dam och lera då det ser likadant ut?! Och även försöken att springa efter Alice slutade med ett par halvt ofrivilliga dopp. Så när man ändå håller på, varför inte rulla sig i leran också :)
Ja, en sån fin liten hund man blev. Alldeles grå och gäggig. Nej, någon tvekan var det inte om att ta bort säng kläderna från sängen innan man gick tillbaka till skolan. Nej, särskillt inte då man inte hann duscha av henne och då man vet att hon absolut kommer att ta chansen att hoppa upp i sängen så fort dörren har stängts :)

Kalas idag, 3 års sedan i tisdags.
Stort grattis från mig och Bouka!

Tina och Milla tränar "mellan"

Vid tre tiden möttes jag, Bouka, Nea, Måns, Annie, Benny, Tina och Milla på bussen påväg till Kista för att träna hund. 
Bussresan var inte speciellt rolig och för tillfället hade man en hund som vara ganska stressad i situationen. Men vi tog det lugnt och 40 minuter senare var vi också där :) Man tar den tid man behöver.
Bouka var då helt slut efter att ha stressat upp sig under dit vägen, så det blev att ta det rätt lugnt i början och kolla på de andra istället som redan var i full gång.
Ja, det var ett bra beslut. För efter att ha fått varvat ner var det även full fart för oss de sista minuterna. Ett bra avslut.



Efter träningen tog vi kommunalt hem till Annie för att sedan gå och köpa asiatisk mat. Åt på Jammy Jammy. Lever verkligen upp till sitt namn!
Kvällspromenaden blev inte så lång, men ansträngande. Inte lätt att vara hund när man inte är van vid stadsmiljö. Vifftade oroligt på svansen nästan hela vägen hem. Blev aningen bättre efter en stund.
På kvällen blev det film och äta gott. Såg stockholm Boogie. Sjuk, men rolig!

Tyvärr fick hon inte i sig all mat, tog det ganska försiktigt då det vara massa andra hundar runt omkring. Vem vet vem som kanske får för sig att äta upp den. Men istället för att skynda sig att äta upp tog hon istället ett varv lite då och då för att se vart hon hade alla och om jag var kvar.
Maten stod framme en stund och när Bouka tagit ett upphåll var Måns borta. Vilket vi märkte först när vi hörde knapringar från sovrummet. Ja, här hade någon tagit för sig. Han får en tillsägelse och på utvägen dräller han torrfoder så att det bildas ett spår efter honom :)

En mysig kväll blev det i alla fall och man hann bli aningen trött tills man gick och la sig :) 

Dagen efter tog vi pendeltåget hem vid tolv tiden. Ännu en sån där läskig färd, men ett glatt återförenade mellan hund och hem ;)

Hellre matte än hund. Faktiskt!
Blev hemfärd för mig och Bouka igår och hemma hela fredagen.
Men Bouka är lika glad som vanligt och med massa sprudlande energi. Gått promenader och tränat lite. I övrigt har det blivit slappa och hoppas på att bli bra igen. Har helt enkelt blivit en ganska lugn dag.

Man märker att vi är borta hela veckorna och inte har samma möjlighet att träna på miljöer med mycket bilar och höga ljud. Inte några speciella bakslag, men det kommer såklart att ta längre tid än om man är i "motorvägs miljö" hela tiden. Men men, inget hinder är för stort :)
Däremot märkte jag ett stort framsteg idag från att bokstavligen ha försökt flytt vid synen av en buss, till att stå kvar hyfsat lugnt då både en buss och en stor långtradare tar vägen förbi oss samtidigt. Då kan man inte undvika att bli glad!

Det är faktiskt roligt att leka med mjuka älgar när man väl kommer igång!
Ja, Full fart börjar det bli :)

Torsdag, vilket på schemat betyder träningsdags.
När vi kom dit var halva fotbollsplanen full av elever som spelade bränn boll eller liknande. Så det blev andra halvan för hundklassen.
Lite läskigt var det då det sprang och skrek massa folk på andra sidan. Ja, i alla fall lite mer än om dom inte hade varit där. Belöningen handlade i dag om köttbullar och då är det ju trots allt värt att fokusera och glömma de där andra läskiga lite. Så just det där funkade ganska bra, bara man kopplar bort det lite. Körde på de där vanliga sakerna och lite nytt som snurra och slalom som man börjar kunna bättre och bättre. Ville inte träna på något komplicerat just för att hålla uppe det roliga och framför allt kontakten. Det får inte bli för mycket tänka nytt i sånna här situationer.
Sen var det det där med klicker. Finns bara ett ord, ÄCKLIGT!
Inte något som vi tränade på men så klart gör andra det. Nej, då är man svår att få kontakt med och vill hälst dra därifrån. Så ett varv runt parkeringen blev det och lika snabbt tillbaka då hon upptäkte att jag var kvar.

Men träningen gick ändå hyffsat. Körde även en hanteringsövning, då läraren kollade tänderna på hunden. Såklart försökte man backa ett par steg, men gick med på det när hon inte kom någon stans. Sa inte ett ljud utan väntade tills det var över. Duktig flicka!

Är trots allt nöjd med träningen med tanke på alla störningar :) Och ännu bättre blir det nästa gång!

Läste runt lite grann och bestämde mig för att testa en ny metod för att minska hennes skällande. För tillfället varnar hon gärna högljutt då det kommer någon som hon inte tycker hör hemma.
Att säga till henne funkar inte, utan förstärker bara då hon ser det som ett "medhjälp". Och inte funkar det heller att ta tag i henne. Antagligen för att hon känner sig trängd i situationen och bara blir mer orolig.

Läste bland annat i en blogg där jag hittade ett tips fast för hundar som skäller på alla möjliga ljud de hör. Metoden gick lite enkelt ut på att istället för att säga ifrån när hunden skäller ska man bara ignorera. Istället ska man berömma och ge något gott då den kommer tillbaka, vilket förhoppningsvis leder till att du får en hund som kommer i full fart till dig varje gång den hör något ljud.

När jag läste det här kom jag och tänka på att det kanske funkar att göra på liknande sätt när Bouka skäller för att det kommer någon. Så det var just den metoden som jag bestämde mig för att testa nu i veckan.

Det gjorde jag också och nu har det gått 4 dagar sen start. Skallet har faktiskt minskat. Vilket betyder att metoden faktiskt har en verkan. Nu är det oftast bara rummet hon vaktar och inte lika ofta de andra utrymmena (händer såklart).
Däremot är det ju lite svårt att bara låta henne skälla(särkillt när hon fortsätter ett tag) då man bor i ett hus med säkert 13 pers. Särskillt om några försöker sova eller plugga kan det bli ganska irriterande. 
Så i vissa situationer funkar det faktiskt bäst att utan att säga något, inte ta tag i henne, bara flytta henne bakom mig så att jag kommer mellan henne och den där läskiga personen som tagit sig in. Det är nog ändå det bästa sättet att få helt tyst på henne. Helt enkelt visa att jag har kontroll över situationen.
När hon sedan lugnat ner sig låter jag henne komma fram.

Men så klart funkar olika metoder på olika hundar och man får hitta det som passar sin hund bäst.