Oväsendet av grannarnas husbygge håller i sig och lika läskigt har det varit varje gång. Stora bilar, skumma män och ett himla massa oväsen har varit anledning till att Bouka gärna har avstått att passsera den vägen.
Så från att ha fått vara lös där i princip jämt där, har vi nu kört på koppel ett bra tag. Det funkade inte riktigt då hon gång på gång tog lättaste utvägen, att springa hem. Och då hon blivit otrygg på den platsen fick hon snabbt för sig att det inte var det ända stället som var läskigt. Så det blev koppel som gällde och en massa träning. Dock utan större resultat.
Men nu har det hänt grejer!
Ja, för några dagar sedan märkte jag plötligt stora skillnader och hon var inte alls lika stissig som hon annars brukar. Och för första gången på länge kände jag mig faktiskt säker på att åter igen göra ett försök att släppa henne.
Och så sant så, det gick perfekt! För utan några som helst problem sprang den lilla fartdåren runt riktigt avslappnad där vi gick. Underbart! Och inte ett ända försök till att springa hem :)
Äntligen har vi successivt börjat ta oss tillbaka.

Såklart behöver vi fortfarande hålla oss till koppel när byggarna för som mest liv.
Men bättre har hon allt blivit, och bättre ska det bli!