Lång lördags promenad upp på väsjöbacken idag för våran del.
Det där med att man möter lösspringande hundar som kommer springande i full fart mot oss är tyvärr något vi har börjat vänja oss med. (Betyder dock inte att det är något vi uppskattar.) Däremot föredrar vi de där "vill- du- leka" attakerna framför de där "passa- dig- för- här- bestämmer- jag" attakerna. Men gladast blir man ändå när hundägaren har full koll och då hundarna inte behöver göra mer än passera varandra. För sånna finns också :)

Vi gick i alla fall på den gamla skidbacken. En perfekt promenad och ingenting fanns värt att klaga på trots det lite tråkiga vädret. I alla fall inte förrän sen, på tillbaka vägen.
Nej, det är inte nyår och ja det var mitt på ljusa dagen. Ändå sattes det igång. Smällare som både syntes och hördes. Som tur var så var det en bit bort, vilket gjorde det hela lite mildare. Och väldigt glad är man då också att man bara har en skottberörd hund i stället för en skotträdd hund. För att få in henne gick faktiskt galant trots oro och stress.
Ja, där satt vi. Högst upp på skidbacken. Bouka både orolig och stirrig och jag brevid i väntan på att raketerna skulle ta slut. Kändes inte riktigt som den bästa "skott" träningen, men nu satt vi där i alla fall. Man kunde inte gör annat än att finna sig i situationen. 
Men skotten avtog tillslut och hon lugnade sig. Vi kunde återgå till promenden hemåt. 
Ja, allt gick trots allt ganska bra och nu vet jag trots aningar ganska så exakt hur hon kommer reagera på nyår. Och precis som tidigare, håller jag fast vid att så gott det går hålla sig undan från sånna där pangande saker under den dagen.