Hon är inte riktigt sig själv för tillfället. Inte samma glada, inte samma nyfikna. Ligger för sig själv mer än vanlig och är mer avvaktande mot främande. Antagligen har hon kommit in i den psykiska könsmognaden, något som verkligen tar i så fall. Hon är ju i den åldern för tillfället, så det är ju inte helt omöjligt.
Men om det är det är ju såklart svårt att säga så här långt, och om det inte är det så kan jag än så länge inte sätta fingret på vad det annars skulle vara.
Ute är hon nästan samma glada, dock mer avvaktande mot främande och kanske lite mer ignorerande till sätter när man säger ifrån. Testar lite.
När vi kommer in igen så blir det så där igen.
Men vi får ta det som det kommer och antagligen är det mognadsprocessen som spökar. Själv gör man bäst att bara låta henne vara och låta henne själv komma. I alla fall det som fungerat bäst hittills då hon själv måste söka upp och hålla mer koll på mig.
Träningen ligger vi för tillfäller lite lågt med och får se hur det funkar från dag till dag. Bättre att vänta lite under de värsta dagarna och ha jätte roligt de andra.
Så nu tar vi allt som det kommer :)