Jag, Bouka och pappa är ute på promenad. Bouka springer lös och har det aldeles underbart på den perfekt stora ängen.
Ett par gamlingar dyker upp med en kopplad terrier lite längre bort. Något som vi inte tänker på speciellt mycket. För med vetskapen om att den andra hunden är kopplad och att Bouka inte skulle springa dit tänkte man inte så mycket på det. Fast sen, bara ett par sekunder senare var den andra hunden inte alls kopplad längre. Och man såg hur ett litet yrväder i full fart närmar sig min hund. Gamlingarna som av någon anledning tyckte att Bouka var en perfekt lekkamrat till deras terrier gick lugnt vidare och iaktog denna händelse som nu hade förflyttat sig till andra sidan ängen. Den sida som vi var på.
Bouka upptäcker det som närmar sig henne och väntar avvaktande. Lika jag och pappa. Hunden saktar ner, men kommer dock i ganska hög fart fram till henne. Men att varken leka eller hälsa på den där hunden var någonting Bouka hade hade lust med. Hon ger ifrån sig en varning, men så snart hon märker att den där andra hunden inte alls tänker flytta på sig kryper svansen in mellan benen och började backa varav den andra hunden fortsatte att vara på.
Ja vad gör man. Själv började man bli ganska arg på de där gamlingarna som fortfarande bara gick där borta och varken kallade in hunden eller visade några tecken alls på att ha med det där att göra. Och jag hade heller ingen lust att Bouka skulle bli iväg jagad eller liknande av en liten terrier. Så då han inte lyssnade på Boukas signaler gick jag själv fram och röt till åt den där lilla hunden som snabbt visade att han inte alls ville bråka.
För som sagt ville han bara leka, men när inte Bouka ville det var det absolut inget jag tänkte tillåta. Och när gamlingarna varken gjorde något nu eller senare får man själv aggera.

Ja, mycket mer än så hände inte och det blev som tur var ingen stor grej av det hela.
Men trött blir man på folk som tycker sig ha en sådan snäll hund som absolut ska få hälsa på varje hund man ser.