Vi var ute på kvällspromenad. Jag och min lilla draghund. Ja, jag vet inte hur många metoder jag har testat och jag vet inte hur många metoder jag då även har kunnat avvisa.
Koppel är helt enkelt en riktig utmaning för mig och henne, ja något som hon själv inte alls förstår sig på. Vissa dagar går hon jätte fint utan att dra speciellt mycket och andra dagar är det verkliger springa- strypas- springa- strypas.
Men jag gick i alla fall där och tänkte, utan något framsteg där uppe. Och längre än så kom jag faktiskt inte heller. Däremot fick jag en väldig lust att träna kontakt och följsamhet när jag gick där. Det har ju faktiskt lite med koppelträningen det med att göra.

Så det var så det blev. Fram med korvbiten och ut på vägen. Roligt, nyttigt och kanske trots allt ett litet steg närmare i koppelträningen.