Fem små ur söta dalmatin valpar. Ja, den ena mer fart fylld än den andra. Ni kan ju bara tänka er hur det var att försöka få in dem allihop i en och samma box med en och samma dörr. För varje gång man fått in den ena springer så klart den andra ut. Och när man då ska hejda den andra valpen från att springa ut, passar resten av dom på att utrymma boxen. Ja, så höll det på.
För det där att kasta in ett gott ben funkade ju bara i början. Sen blev det bara färre och färre som gick på det där lilla knepet och så gick det med det. Så det var bara att börja plocka dom en efter en. Och är man många, små och smidiga på något valpigt sätt lyckas man på ett eller annat sätt trycka sig ut. Ja, det hela började likna någon form av evighetsspel. Något i form av att- lyckas- hålla- så- många- valpar- i- samma- box- under- så- lång- tid- som- möjligt. Då man själv är den där lilla figuren som gång på gång gör upprepade försök hålla dom inne, utan några större framsteg.
Men men, man kan inte undvika att se hur söta dom är och med lite tid och tålamot så satt alla fem tillslut inne i boxen. :)