.. Ur en plast tratt!

Igår, dag två efter incidenten kom vi in till djurkliniken Albano. Bitsåret var fortfarande öppet, men lagom gömt under all päls. Hade det inte vart pga. brist på pengar då man var på internatet hade vi kommit in tidigare. Men nu var det som det var och med hjälp av jodopax och saltlösning var såret i alla fall så rent som jag på egen hand kunnat göra det. Det svåra hade vart att få henne att låta bli att slicka på det. Ja, helst vill man ju vara där hela tiden. Linnea hade hittat en tratt och det var nog det mest konstigt obehagliga hon gjort på länge. Den där stora saken, jobbig var den och gjorde inte alls som man ville utan flög bara hit och dit och in i allt så fort man rörde på sig. Bara helt i vägen! Så med huvudet och tratten rakt ner i marken och svansen mellan benen var hur det slutade.

Veterinär besök blev det i alla fall till slut och resulterade med att Bouka fick läggas in medans jag själv fick åka hem och vänta på att de skulle ringa. De skulle bland annat kolla djupet på såret för att veta mer exakt vad som behövdes göras. Ev. drenering i fyra dagar.
Vid 5 tiden var det dags att hämta henne och allt hade gått toppen. Kunde till och med sy igen såret och ingen drenering behövdes. Hon hade blivit helt sövd och var inte lite omtumlad resten av kvällen. Kunde inte riktigt hålla balansen på sina fyra ben, utan stod någorlunda och gungade lite lätt. Ont gjorde det också, ja både i halsen och i såret. Gnydde något extremt och kunde inte riktigt få någon ro. Så kvällen gick helt enkelt ut på att få henne att lägga sig ner och ta det lugnt.

Så nu går man på penselin och har en stor plast tratt runt huvudet som bara är i vägen.
Dessutom är man redan dömd till understimulans då man ska vara så gott som sängliggandes i 12 dagar framöver. Men men, vi ska nog lösa det på bästa sätt :)