Det är inte lätt när man själv är mer tränings sugen än hunden. Nej, det blir inte riktigt samma grej. Särkskillt inte när hon är så otaggad att hon bokstavligen går iväg innan vi knappt hunnit börjat.
Men så är det väll ibland. Bättre med en understimulerad matte än hund :)

Senare på dagen tog vi oss ut på en lång promenad. Hade räknat med att kunna gå till töjnan fram och tillbaka på 2- 3 timmar. Så där hade jag den perfekta promenad vägen.
Men nej, planerna blev inte heller den här gången som tänkt. För inte långt hemifrån fick hon för sig att allt runt om kring oss var farligt. Minsta lilla ljud representerade fara. 
Så där fastnade vi i någon timme och promenaden hade förvandlats till miljö träning. 
Ja, tid tog det att få henne att koppla av. Och då menar jag bara att få henne snäppet under den stress hon var uppe i. För längre än så kom vi inte. Så nu får vi ta oss tid för extra miljö träning sista veckan på lovet.

Bouka är verkligen fram och tillbaka för tillfället. Får inte riktigt grepp om henne. Ena stunden är hon världens lilla bus hund, har jätte roligt och lyssnar perfekt. Andra stunden är hon bara tvär, lyssnar knappt alls, har ingen lust till något eller är rädd för precis allt igen.
Möjligen är det mognads processen som åter spökar. Eller har allt smällande kanske bidragit en del.
Vi får se hur det hela utvecklas.